Vill inte träffa min pappa
Som många av mina läsare kanske vet så bor jag inte med min biologiska pappa utan snubben som bor här är mammas pojkvän (och mina 2 bröders far) som bott här sen hur många år som helst. Kommer inte ens ihåg när han flytta in för att jag var så liten. Hursom helst... Jag och min syster brukade träffa vår pappa med jämna mellanrum efter att han flyttat ut (då var jag 4 år) men när jag blev 6 år så slutade han höra av sig helt enkelt. Eftersom jag bara var ett barn tog jag knappast fram en mobil och ringde och frågade vad han höll hus utan jag tolkade det som helt noralt att han inte hörde av sig.
Nu, 13 år senare har han kontaktat min lillesyster och säger att han vill ta kontakt med oss igen. Att han saknar oss, älskar oss osv. Han jobbar på ett hotell i Paris och han bor även på hotellet. Han säger att han gärna betalar en flygresa ner dit och att vi såklart får bo gratis på hotellet på hans bekostnad.
Är han dum i huvudet eller!? Man skiter inte i sina barn i 13 år för att sedan försöka köpa tillbaka dom. Visst, jag vill till Paris osv, men en främmande man som jag inte känner ska inte betala den resan! Blir riktigt sur. Seriöst, vad som än var hans "anledning" så anser jag att det finns absolut ingenting i hela världen som kan hålla en borta från sina barn. Han kan inte skylla på något. Han har själv valt att inte ha kontakt med oss och om han tror att han kan ta tillbaka kontakten efter 13 år så är han helt fel ute och cyklar.
Och innan ni börjar anta saker så kan jag berätta att mamma har under hela mitt liv flera gånger frågat om jag brukar tänka på pappa, ifall jag vill kontakta honom och hon har sagt att för hennes del är det absolut okej ifall jag eller min syster vill det. Men jag har alltid sagt samma sak till henne. Jag har aldrig haft en riktig pappa och jag kan inte komma på en anledning vad jag ska med en pappa till nu helt plötsligt?
Tyck vad ni vill, jag tänker inte träffa mannen och det står jag för.
Det där var en snygg bild på dig
Annars hade Paris varit fett.
du är så söööt :)
Kan hålla med dig till viss del, men skulle det inte vara skönt att träffa han som verkligen är din pappa, och få svar på varför han gjorde såhär? Han kanske insåg vilket hemskt misstag han gjort..
Det där var ju inte så roligt att höra. hade ingen aning om det här med din pappa. men vet han om att du är gay då? Hur tror du han skulle ta det? =) hoppas du inte hänger upp dig allt för mycket på det där med pappan nu :/
men det fattr man ju, jag hade varit as förbannad om någon av mina föräldrar skulle göra så..
måste bara säga att jag tycker att du är galet snygg! men mer lugg! du är sjukt snygg i lugg! :*
Hej
Jag håller med dig du behöver inte träffa honom jag har inte heller ngn så jävla kallad pappa för att han har gjort sitt för mig så gör ingenting som du inte vill göra...
jag förstår helt är samma pappa lr om det nu är en pappa som misshandlar en.. jag förstår dig helt o klart. Varför ska du kontakta han o träffa han när han inte har hört av sig till sitt eget barn det är helt sjuk!
Jag tycker det är bra Amir. Känner du verkligen så, så gör inte det! Man ska alltid följa sin magkänsla. Har han skitit i sina egna barn, sitt eget kött och blod i 13 år, så tycker jag att han kan glömma att få en andra chans. Stå på dig för det du vill!
Hej Amir!
Jag förstår precis hur du känner dig. Min mamma lämnade min pappa (snarare rymde) när jag var 2,5 år gammal. Vi flyttade då in hos kvinnojouren och bodde där ett tag. Han var tydligen ingen bra människa och har gjort en hel del dåliga saker i sitt liv.
När jag gick på lågstadiet träffade jag och min lillasyster våran pappa regelbundet, dock tillsammans med en från sociala. Han hatade att behöva ha en "vakt" med jämt och slutade i och med det att vilja träffa oss. Den sista gången vi fick träffa honom hade han med sig sin dåvarande tjej och deras gemensamma barn, min halvsyster med andra ord. Mamman till henne har sen några år tillbaka dött och min halvsyster bor hos en stödfamilj. Jag vet detta då jag har min pappas msn. Och det är lika där, han har gett upp deras relation för att han kämt måste ha med en person från sociala för att få träffa henne.
Men för att komma till saken. Efter att han slutade träffa oss regelbundet i lågstadiet så slutade han höra av sig. Och en helt plötsligt så skickar han ett sms till min mamma (för ungfäfär 2 år sedan) och ber och min och min systers msn. Han vill ge oss pengar, köpa saker åt oss och liknande.
Jag vill inte bli köpt av honom för att han "gav upp" mig och min syster tidigare och bara därför vill komensera med pengar och saker. Jag saknar honom inte då jag aldrig har haft en pappa, så vad har jag att sakna?
Tack för en underbar blogg Amir. Jag läser den varje dag!
Puss och kram från Maja
Han lär ju skicka hem dig direkt när han ser att han son är bög.
Rätt Amir!!! jag skulle då aldrig träffa min pappa som lämnat mig efter 13 år!! och hur i helvete kan han tro att ni kan köpas?:P fett dåligt säger jag bara...
Väl rutet! Förstår dig helt och hållet.
Förstår dig till 100%. Kan han inte höra av sig på så många år så vill man inte direkt att han dyker upp som gubben i lådan. Jag vet hur det känns!
Hejsan
denna personen har cancer skicka gärna en kommentar till honom så att han känner sig älskad av oss alla http://jontheericsson.blogg.se/
Håller fullständigt med. Jag är inne i samma situation med min far. Men varför ska man träffa snubben som bara har lämnat sina barn så där och nu, efter hur många år som helst duker han upp?
Hm, valet är ditt. Men är du redo att ta konsekvensen att aldrig höra ifrån honom? Iså fall gör du rätt..
besök även min blogg där jag skriver om hur det är att vara utbytesstudent i usa ett år!
http://utbytesstudentusa.blogg.se/
http://utbytesstudentusa.blogg.se/
Jag vet precis hur du tänker/menar. Min pappa började dricka när jag var cirka 2 år och sedan dess har det bara störtat nedåt. Han började med droger och drack mängder med alkohol varje dag. Jag kommer ihåg en kväll när jag var runt 4/5 år gammal och hörde pappa komma hem. Jag rusade upp och fann honom sittandes på toalettlocket, han grät. Mamma stod utanför och skrek på honom, jag som bara var ett barn förstod ingenting - så jag började skrika på mamma och satte mig sedan i pappas knä och tröstade honom.
Sedan bara fortsatte det, allt gick nedåt. När jag var 10 fick jag reda på att pappa åkt in i fängelset. Min egen pappa satt i fängelset, och där skulle han stanna i cirka 3 år till. Jag grät varje kväll, jag kunde inte andas, jag skrek.
Och när han äntligen kom ut skulle vi träffas; jag, pappa och min lillebror. Vi skulle sova i en hyreslokal tillsammans, för att spendera all tid tillsammans. Han tog fram 2 backar öl, och morgonen därpå var det bara 1 back kvar. Jag fick även höra att jag sminkar mig för mycket och att det ser slampigt ut.
Och det var då jag bestämde mig - han är inte min pappa. DNA osv kan säga vad det vill, men för mig kommer han aldrig vara mer än den knarkare han är idag.
Jag blir glad av din text. Jag blir glad av att se att du inte tänker låta din pappa behandla dig på vilket sätt som helst, att du kan säga nej. Jag hoppas du står på dig Amir, du är the greatest. Jag inspireras så otroligt av dig, fortsätt med det du gör. :)
jag tycker du gör ganska rätt. eller alltså, jag hade tyckt att det var rätt om du hade velat träffa honom också. men det är lätt att föräldrar "köper" tillbaka sina barn bara sådär och då gör du rätt och visar att du inte tillåter att han bara kontaktar dig när han känner för det utan att han kunde ha visat att han är din pappa under hela din uppväxt.
helt rätt. hade min pappa gjort så mot mig hade jag gjort samma sak som du.
du har så jävla rätt, hade tyckt och reagerat likadant som dig om det hade hänt mig!
Min biologiska pappa lämnade mig när jag var 2 år. Har inget minne alls av honom och vill inte heller ha med honom att göra.
Jag har vuxit upp med en annan "pappa" och han har verkligen funnits där men på grund av alkohol som åt upp hans lever så dog han i augusti år 2007. Så nu är jag utan pappa igen.
Men jag tycker att dte är så rätt av dig att inte vilja träffa din pappa och jag känner precis likadant. Det är nog en av dom få saker du skriver i din blogg som berör mig ändå in i själen. Var stark och precis som du gör nu, våga tacka nej. Du är en enormt bra förebild, jag önskar så enormt att jag var lika ball! :D
jag vet också hur du känner.. min pappa gjorde samma sak. folk som bor med båda sina föräldrar eller varannan vecka hos varje förstår inte. men även fast han är min pappa, känns det inte som det. det är en främling?
Hej Amir. Först av allt; av alla bloggar jag läser så är det din jag ser fram emot mest att få läsa, du är så jävla skön och står för dig själv. Ärligt, hur många killar hade kunnat starta en gayblogg och nästan skrika över hela världen att han är bög? Det är grymt.
Jag har inte heller kontakt med min pappa, han stack när jag var 6 år. Vi träffades lite då och då i början, sen så blev det liksom ingenting mera på.. länge. Jag var ju också ganska liten så jag tänkte inte på det, men när alla mina vänners pappor kom och hämtade de från fritids undrade jag ibland vart min pappa var. Han har inte sagt god jul på åtta år, i år blir det nio år, och mitt första grattis sen jag fyllde 7 fick jag förra året när vi sprang in i varann av en slump. Då sa han att han köpt en superfin present till mig, dagen efter låg det en 500-lapp i min brevlåda. Jättefin present, verkligen.
Jag har också fått frågan om jag inte saknar honom och vill träffa honom och så, men jag tror faktiskt inte att någon som inte vart med om det kan förstå. Man kan inte sakna någon som aldrig riktigt funnits, även fast det är ens pappa.
Jag förstår.
Bra att du står på dig, det är mer än vad jag kan. Min pappa har haft alkohol problem mer eller mindre hela mitt liv. Just nu är han inne i en period då han dricker mindre och ringer oftare. Och jag svarar. Varje gång.
Jag har svårt att bestämma mig för om jag älskar min pappa eller ej, dock så är jag inte så stark att jag kan neka honom att ringa (har aldrig haft ett så långt uppehåll som du och din pappa!), men jag måste säga att du är stark som står på dig. Man ska aldrig bli tvingad att träffa någon, inte ens som det är ens SÅKALLADE pappa eller mamma. kramar i massor
Gaah, verkar vara så vanligt förekommande att pappor skiter i sina barn. =/
Tex min pappa, min bästa väninnas pappa, vet andra pappor som är, inte exakt ditt fall. Men man känner igen sig..
Ja, du har nog en ganska sund inställning till den mannen :P Om han kanske skulle vara lite närmare kanske man kunde försöka träffa honom någon gång för att se vad han är för snubbe typ.
Men resa till Paris? Låter lite strange faktiskt.
/Strump!
jag tycker du gör rätt i att inte träffa honom, om man kommer efter 13 år och vill träffas, har man ingen riktig familj längre och definitiv inte om han stack när du var 4 år. han har gjort sitt val. med samtidigt kanske det skulle vara spännande att träffa honom men det skulle nog ändå bli rätt jobbigt
Det är inte alls fel av dig att tycka och tänka som du gör. Det är helt förståeligt och inte konstigt på något sätt.
Det enda som du ständigt måste ifrågasätta är frågan vad som får dig till att må bäst. Är det att inte träffa din pappa, eller har du kanske någon bortträngd längtan till att träffa honom. Ibland när man är så arg, som du verkar vara, tränger man bort alla de känslor som man inte vill ha, som man inte vill veta av.
Så länge du har gjort det och känner att du har gjort ett bra val för dig själv, är det bara att stå på och göra det du mår bäst av!
Det är inte alls fel av dig att tycka och tänka som du gör. Det är helt förståeligt och inte konstigt på något sätt.
Det enda som du ständigt måste ifrågasätta är frågan vad som får dig till att må bäst. Är det att inte träffa din pappa, eller har du kanske någon bortträngd längtan till att träffa honom. Ibland när man är så arg, som du verkar vara, tränger man bort alla de känslor som man inte vill ha, som man inte vill veta av.
Så länge du har gjort det och känner att du har gjort ett bra val för dig själv, är det bara att stå på och göra det du mår bäst av!
Det är inte alls fel av dig att tycka och tänka som du gör. Det är helt förståeligt och inte konstigt på något sätt.
Det enda som du ständigt måste ifrågasätta är frågan vad som får dig till att må bäst. Är det att inte träffa din pappa, eller har du kanske någon bortträngd längtan till att träffa honom. Ibland när man är så arg, som du verkar vara, tränger man bort alla de känslor som man inte vill ha, som man inte vill veta av.
Så länge du har gjort det och känner att du har gjort ett bra val för dig själv, är det bara att stå på och göra det du mår bäst av!
Det är inte alls fel av dig att tycka och tänka som du gör. Det är helt förståeligt och inte konstigt på något sätt.
Det enda som du ständigt måste ifrågasätta är frågan vad som får dig till att må bäst. Är det att inte träffa din pappa, eller har du kanske någon bortträngd längtan till att träffa honom. Ibland när man är så arg, som du verkar vara, tränger man bort alla de känslor som man inte vill ha, som man inte vill veta av.
Så länge du har gjort det och känner att du har gjort ett bra val för dig själv, är det bara att stå på och göra det du mår bäst av!
Det är inte alls fel av dig att tycka och tänka som du gör. Det är helt förståeligt och inte konstigt på något sätt.
Det enda som du ständigt måste ifrågasätta är frågan vad som får dig till att må bäst. Är det att inte träffa din pappa, eller har du kanske någon bortträngd längtan till att träffa honom. Ibland när man är så arg, som du verkar vara, tränger man bort alla de känslor som man inte vill ha, som man inte vill veta av.
Så länge du har gjort det och känner att du har gjort ett bra val för dig själv, är det bara att stå på och göra det du mår bäst av!
Det är inte alls fel av dig att tycka och tänka som du gör. Det är helt förståeligt och inte konstigt på något sätt.
Det enda som du ständigt måste ifrågasätta är frågan vad som får dig till att må bäst. Är det att inte träffa din pappa, eller har du kanske någon bortträngd längtan till att träffa honom. Ibland när man är så arg, som du verkar vara, tränger man bort alla de känslor som man inte vill ha, som man inte vill veta av.
Så länge du har gjort det och känner att du har gjort ett bra val för dig själv, är det bara att stå på och göra det du mår bäst av!
Det är inte alls fel av dig att tycka och tänka som du gör. Det är helt förståeligt och inte konstigt på något sätt.
Det enda som du ständigt måste ifrågasätta är frågan vad som får dig till att må bäst. Är det att inte träffa din pappa, eller har du kanske någon bortträngd längtan till att träffa honom. Ibland när man är så arg, som du verkar vara, tränger man bort alla de känslor som man inte vill ha, som man inte vill veta av.
Så länge du har gjort det och känner att du har gjort ett bra val för dig själv, är det bara att stå på och göra det du mår bäst av!
Låter precis som min historia. Synd att folk inte tänker efter riktigt ordentligt innan dom skaffar sig ett barn
jag vet precis hur du känner och tänker, fast enda skillnaden är att min pappa sa upp kontakten med mig i telefon när jag var 15 år (idag är jag 17) och jag hade inte direkt ngn bra kontakt med min pappa innan det heller eftersom han valde att flytta ifrån mig och mina syskon till en helt annan stad och hörde av sig 2 ggr i månaden och gav oss varsina kreditkort istället för att träffa oss och umgås med oss, pengar ist för kärlek.. men sedan för 2 år sedan (snart 3) så sa han upp kontakten helt och tog även kreditkorten.. dock bara ifrån mig, tydligen har jag gjort ngt fel och förtjänar inte att räknas som hans dotter, medans mina tre syskon förtjänar det.. men innan jul hade han tydligen frågat min äldsta storebror efter mitt mobil nmr och han ringde mig och ville reda ut allt och han tyckte det var synd att det blivit som det blev mellan oss och att jag kan få tillbaka mina kreditkort och börja få de jag ville ha av honom igen, å det enda jag gjorde då var att helt tappa fattningen och skrika ut allt jag tyckte och tänkte om honom.. jag har aldrig behövt varken honom eller hans pengar, jag lever bra med bara min mamma och det står jag för! stå på dig amir, du är inte ensam och det finns människor här ute som vet hur du känner! <3
din blogg är min vardag!
kramar
anna
Jo tyvärr så verkar det vara många pappor i dagens samhälle som är "främlingar" för sina barn. Min pappa likaså, trots att vi bor i samma stad så har vi varken pratat eller setts på typ 3 år. Helt sjukt egentligen, men tillslut så har man inget behov utav det längre .
Det är ungefär samma sak här .. Min pappa (knarkare &alkoholist) sa till sin dåvarande fru att jag inte va hans unge osvosv. &nu efter flera år skickar han ett brev med biobiljetter &skit :S:S idiot
jag håller med dig till hundra procent..
det är nästan samma visa här - jag och pappa hade en "ok" kontakt till att jag var 5-6 år, var hos honom kanske 2 gånger i månaden..
Sen efter det sket allt ihop sig, har haft det sjukt tufft hemma.. pappa la inte ner någon kraft/tid på att ringa mig eller något..
Sen nu har vi pratat kanske 2-3 ggr, han snackar om att jag är ju "vuxen" nu, så då ska jag ta kontakt.. men för mig är jag fortfarande barn för honom - om du förstår vad jag menar..
skitgubbar
du amir jag känner igen mig i din historia här...
har en pappa som är en stor skit!
ringer aldrig och hör hur jag och min bror har det, verken på jul eller nyår , inte på våra födelsedagar heller!
i början så svider det i hjärtat, men sen när man tänker efter så är dem inte ens värda tårarna!
har blivit sårad många gånger, gett han chanser men han tar dem aldrig, vi betyder helt enkelt inget för honom!
jag behöver inte honom för att var lycklig!
hans fanns aldrig för mig!han var aldrig pappa i mina ögon.
En PPAPPA ÄR DEN SOM LÄR dig allt typ, första turen med cykeln,hjälper dig med läxorna,hämtar dig på dagis, ta med dig på en fika....
Jag är världens lyckligaste som har min bror som alltid har varit den som tagit hand om mig, som " mannen" i familen, han fick mogna i tidig ålder, det var han som lärde mig allt, cykla,simma,slåss ;) ja allt man kan tänka sig. <3
och min underbara mamma, vi har gått igenom mycket <3
oj nu spåra jag ut lite här xD
HATAR min " pappa " så enormt!
Det är därför du e gay, du har bara haft morsan vid din sida, har jag rätt?
jag är typ samma situation som du. min pappa stack när jag var två år och har inte hört av sig sen dess. för ca ett år sedan fick jag veta att jag hade en halvstorasyster som jag träffade för första gången i höstas. hon har inte heller kontakt med våran pappa då han stack när hon var runt 8 år. och samma sak har han gjort åt tre barn till. jag fick nämligen reda på att vi var fem barn. e två älsta har samma mamma, sen komme rjag och sen två till med olika mammor. och han har lämnat varenda barn! människan är sjuk i huvudet och jag vill aldrig se honom. han har förstört en så otroligt stor del i mitt liv.
jag förstår dig. min pappa är också sådär fast inte lika som din betett sig :/ min pappa var knappt med när jag och min bror växte upp för han tyckte det var viktigare att supa. sen skiljde sig mamma och pappa och pappa träffa sedan en ny tjej men vi gilla inte alls henne. men hon kivhögg min pappa och åkte in i fängelse, då tänkte ju jag och min bror att vi kanske skulle kunna börja om på nytt med pappa, men så fort hon kom ut från fängelset tog han tillbaka henne framför ögonen på oss :( snacka om besviken.... så förstår hur du känner :/ kram.
gud vilken fin bild! sommaaaaaaaar.
ang. din pappa så tkr jag du gör helt rätt!
Det kanske drf du blev bög? För din pappa befinner sig knappast i Sverige hade han vart hära han skulle klippa av din lilla penis TRO MIG
Jag tycker du har helt rätt
http://zanndra.blogg.se
NI ÄR SÅ JÄKLA PATETISKA! "det är därför du är bög för du bor ju bara med din morsa"! JÄVLA IDIOTER, fattar ni inte att bög är något vissa människor bara är och man inser det förr eller senare! Herregud vilka idioter ni är, hur kan det komma sig att han syskon är hetrosexuella då och inte homo? Ni är så jävla dumma fattar ni inte hur det känns och växa upp utan en farsa? utan ni tjöttar på om gay-snacket? Så ni menar att alla som har växt upp utan en pappa är bögar och utan är mamma är lesbiska? Ni är RIKTIGT korkade som skriver så och Ni är så jäkla patetiska ni borde fan skämmas! Och Amir till dig, var stark för vissa är tyvärr sådana som inte tar ansvar för sina barn! Han förtjänar inte ens och vara din pappa och han borde SKÄMMAS som hör av sig nu! KRAM!
Tycker du gör helt rätt!
jag vet verkligen hur det är .. jag och min pappa hade ingen kontakt på 10 år tills jag hörde av mig och bad att få komma till sydafrika och hälsa . på ett sätt ångrar jag det med det känns ändå bra att veta att man är mognare än sin pappa ..
Känner igen mig som fan, min pappa har försvunnit och kommit tillbaka under hela min uppväxt. Vet inte hur många gånger. Sen vill han ha kontakt, hur fan ska det gå när man inte ens känner han!? Och han ringer helt plötsligt efter att inte haft kontakt på ett år och säger att han älskar mig, hur kan han göra det...
Det jag vill säga är att även om dem kommer tillbaka så kan dem försvinna om och om igen, och det känns allt annat än kul. Man känner sig värdelös.. som om man inte betyder något.
Så jag vill bara säga att du måste vara försiktig :)
Jag tycker att du gör helt rätt Amir.. Jag är i princip i samma situation, och jag vill inte heller träffa honom. Stå på dig.. Kram, Amanda.
håller med dig till hundra procent amir det är itne barnens sak att behöva hålla kontakten! det är förälderns ansvar till 100 %.. mina föräldrar e också skilda och ett tag fick pappa för sig att "jag o min syster var gamla nog att bestämma själv när vi ville träffa honom/prata med honom"... istället kände vi oss helt övergivna, som om han itne ville veta av oss :/ som tur är har allt rett ut sig nu.. men det var jobbigt då (speciellt eftersom ja va typ 15 år och allting är jobbigare då).. hoppas allt löser sig för dig hur du än gör! kram
åhh, om det ändå kunde finnas fler härliga människor som du, som vågar leva sitt liv fullt ut och lita på sig själv och skita i vad andra tycker, fy funkis vilken grym värld vi kunde haft då! jag vet inte hur jag fann din blogg, men tacka då fan för att jag gjorde det. du har förgyllt min sjukskrivning i snart en månadstid, och det har faktiskt varit "kul" att få vara hemma, trots omständigheterna. kommer fortsätta att följa din blogg även när arbetet sätter igång, trots att man kommer hem mitt i natten så ska datorn på! man blir helt enkelt bara så jävla glad av dig!
Shit, jag tänker på filmen "Inte utan min dotter" när jag läser vad du skriver. Den handlar om en amerikansk kvinna som har ett barn ihop med en utländsk man. Mannen bestämmer att familjen ska åka till hans hemland och semestra. Sen säger han till mamman och dottern att de inte ska åka tillbaka, sen får dem kämpa och försöka ta sig ur landet. Haha, tänk om det blir så för er! Ni vet ju inte direkt vem han är och han kanske tvingar er att stanna kvar där. Om han så gärna vill träffa er så borde han komma upp hit istället.
tycker du gör helt rätt ang din pappa Amir.
sjukt bra att du vågar stå för dina saker & vad du tycker :)
Tjaba!
Kikar in och ser vad du är för en "filur" skratt
Ville bara skriva att jag tycker att du gör helt rätt. Bara för att det är ens föräldrar MÅSTE man inte älska dem eller träffa dem, det finns ingen lag som säger det!
Men det är ju minst sagt trist att han "sumpat" 13!!! år av era liv...han har säkerligen missat hur mycket som helst!
Kraaamen!!!
Niice bild
shit. fan. blir sårad av detta:( det är synd att du känner så. o att det blev så- att du ej har kontakt med din pappa. hmhmh... jag hoppas du är glad ändå. jag undrar vad han tänker. om han är ledsen.
varma kramar från_:
www.psychedelique.blogg.se
du gör helt rätt amir, han är inte värd att ha dig i sitt liv efter att han bara skitit i er totalt!
u are totaly right!
Fin blogg :)
samma sak med min pappa. fast han bor nu i stockholm och vill att allt ska vara som när vi var små igen men jag minns knappt tiden när vi var mindre med honom och jag vill inte ta upp kontakten bara för att han kommit på att han vill de från ingenstans :) så för fasen jag håller med dig till 110% Amir !
Hej jag har detsamma även jag... Vad skönt att du som är en känd bloggare väljer att skriva om det, får nog fler att öppna upp ögonen och inse att det faktiskt händer sånt fortfarande, 2009.
Kunskap ger makt eller nåt sånt.
Tror du han skulle acceptera din läggning om du ens kom och hälsade på? Är bara nyfiken eftersom han förmodligen har sin religion o.s.v?
Det är inte varje dag man får höra en sådan historia. Det gör du rätt i att säga ifrån, tycker iaf jag. Men förstår också han, men 13 år efter? Hoppas det löser sig.
Är iaf här för dej :)
<3
vet han att du är gay?
Jag tycker du gör helt rätt i att inte träffa honom. Min sambo, som i år blir 22 år gammal, har haft precis samma problem som dig och resonerar exakt samma. Hans mamma gifte om sig när han var 6 år gammal, och han har mer eller mindre varit en pappa för honom.
Hans riktiga far har aldrig brytt sig, inte hört av sig, aldrig kommit när han sagt och är allmänt opålitlig. Numera har han 6 barn med 3 olika kvinnor, som han knappt bryr sig om förutom hans nya flickvän och hans nyfödda dotter.
Men när min sambo var 18 och fick problem med skolan, då kom hans pappa och försökte löeka duktig och berätta vad han fick och inte fick göra. Nu på senare år har han hört av sig någon gång och velat träffats. Vi har varit tillsammans i snart 5 år, och jag har träffat hans pappa typ 2 ggr i ca en halvtimma. Helt sinnesjukt!
Min sambo resonerar precis som dig, han har klarat sig utan sin riktiga pappa i hela livet så varför skulle han behöva honom nu? Helt skamlöst.
Ta hand om dig sötis, kram! Ida
typ sådär är det för mig också! haha. min biologiska pappa hörde inte av sig på 12 år, sen helt plötsligt fick han för sig att han skulle leka pappa. Men precis som du säger, det är en helt främmande människa. Varför ska man börja träffa honom helt plötsligt? ;P
du är sjukt snygg (:
seriöst du är skit vacker. :)
När jag var 15 år så hände det mkt.Jag drack mig full en kväll,började bråka med pappa om något löjligt.Min pappa skrek till mig att han aldrig mer ville se mig igen,så började han jaga mig i kvarteert,jag sprang så fort jag bara kunde,har aldrig vart så rädd förr.Min pappa sa åt mig att han aldrig mer ville se mig igen,att jag inte fick komma till honom.Nu är jag 21 år gammal,och jag har inte träffat honom sen dess,och jag tänker aldrig förlåta honom för det där,han känns så oäkta.Jag önskar att han var död eller att jag aldrig träffat honom.Han kan dra åt helvete,och det kan hästen han red hit på oxå göra :p förstår dig.
min pappa är inte så bra heller. Han ligger och knarkar på julafton just nu
