GAYBLOGGEN

Denna kväll blev verkligen inte som jag trodde, och inte så rolig som jag hade tänkt att göra den. Jag träffade min syster och ett stort gäng gemensamma tjejkompisar inne i stan. Eftersom att vi alla är så envisa så struntar vi i hur mycket folk som redan står och trängs framför scenen och pushar på för att tränga oss fram till mitten. Snabbt splittras vi alla och jag står ensam med min bästa vän Imen i mitten av röran. Kanske dags att börja inse att det kanske inte alltid är bäst att vara först eller längst fram? Något man verkar tro i alla slags sammanhang.

Efter att den första artisten Petter sjungt klart så ser jag att några av tjejerna jag tidigare var med kommer emot oss och då blir jag såklart genast taggad och jätteglad, men det vände snabbt. Bakom dom ser jag min syster bli dragen framåt av en kompis, storgråtandes och kippande efter luft. När hon kom fram hör jag hur svårt min syster har att andas och samtidigt grät hon som bara den och sa att hon skulle svimma. En vakt drog henne över stängslet och sedan var hon ur syn för mig och tjejerna.

När jag hittar henne kanske en timma senare så gråter hon fortfarande. Hon berättade att hon kommit längst fram vid scenen. Det hade varit sånt kaos att hon tappat skorna och därefter blivit nertryckt på marken. När hon låg ner så både stod, satt och låg det folk över henne. Hon sa att det var folk över hela henne och hon sa att hon inte ens kunde se något för att folk var på hennes ansikte, och det var när en människa ställde sig på hennes bröstkorg som hon tappade andan helt och hållet. Det som gjorde att hon kom upp (och kanske räddade hennes liv, seriöst, hon låg under en massa folk och kunde inte andas) var att hennes kompis såg hennes arm sticka ut och drog upp henne.

Min syster grät i flera timmar efter för att det gjorde så ont kring bröstet och hjärtat. Jag var jätterädd och grät själv kan jag lova er. Men nu mår min syster bra och hon har åkt hem till hennes pojkvän.


Min syster för ett bra tag sen. Fortfarande lika söt.
Jag älskar dig!