hetsätstörning
Förra året i november gjorde jag något mycket korkat. Jag försökte få bort min hetsätstörning genom att försöka svälta mig själv. Jag åt näst intill ingenting på 3 veckor och under dom 3 veckorna gick jag ner 9,5 kilon. Jag var jättestolt och tyckte att jag var hur duktig som helst. Jag hade satt upp som mål att gå ner ytterligare 20 kilon till. Men mina närmsta vänner började kalla mig för annorexia varje dag, folk blev sura och besvikna på mig och min lärare bokade tid hos skolsyster för mig för att han såg att det påverkade min skolgång när jag kom med 3 mandariner till skolan och sa att det var min lunch. När det var som värsst kunde jag bli deprimerad och inte säga ett ord på timmar bara för att jag tyckte jag var så dum som hade ätit något. Jag minns när jag satt på ett café, jag smakade 3 skedar bulgur från en kompis och efter dom 3 skedarna sa jag inte ett ord tills vi skulle gå igen, för jag var så sur på migsjälv som "syndat".
Jag insåg att jag inte skulle kunna leva hela mitt liv med 3 mandariner om dagen och började sakta äta igen. I början hade min magsäck blivit så liten så jag fick världens magverk varje gång jag käka. Efter ett tag var jag tillbaka i hetsätningen och nu äter jag som jag gjorde förut, mycket och ofta. Finns inget stopp och jag bara stressar vad jag än gör.
Sådär nu vet ni som undrar. Kanske inte verkar som något farligt, men jag vill inte veta vad jag väger om 10 år ifall jag fortsätter såhär. Får nog kontakta doktor, för det ända sättet jag själv kan stoppa mig på just nu är genom att svälta, och det orkar jag inte med igen, det var hemskt att bli ledsen på sig själv bara för att man åt lite. Men ska jag samtidigt istället må dåligt för att jag äter för mycket!? Är ju iget jag vill välja emellan?
Börja motionera och sen kan du äta vad du vill utan dåligt samvete ju:)
Lycka till!
tänkte faktiskt blogga om ed igår, it´s that time of the year :S blev inte så.
vill bara säga att du gjorde de fint, eller så. hee!
puss på dig!
usch :( känner igen mig i dig.
att man äter mkt om man har tråkigt osv..
men tränar du? då får man unna sig :)
jag äter också alltid när jag har tråkigt =P
usch, det där låter verkligen jobbigt! hoppas du tar dig igenom det och att det blir bättre. jag håller tummarna för dig :)
Sådär hade jag det ett tag, att jag åt typ jämt.. Kanske inte så mkt som det låter som du gör men jag smååt hela tiden. En bulle hit en macka dit.. Fast sen insåg jag att jag vägde på tok för mkt. Började träna 3ggr i veckan och slutade med småätandet. Åt fyra ggr om dagen ungefär. Inte faan gick jag ner i vikt för det. Höll på i nästan två månader och gick upp två kg. Nu har jag gett upp och äter som jag känenr för det^^
http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?Articleid=3528
Ett förslag bara, vet att det funkar. Så där kan du inte ha det...Fixa nu!
Du kommer säkert få många kommentarer som mina. Men vill bara ha det sagt att jag likadan. Känner aldrig mättnad och finns det något att äta så äter jag. Det värsta är att jag alltid blir så besviken på mig själv att jag äter så mycket fast att jag hela tiden försöker säga till mig att jag behöver inte äta mera. jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.
Att bli deprimerad och att vara deppig är två helt skilda saker. Deprimerad är man under en lång period och har då andra tankar än hur det går i skolan. Deppig betyder att man är lite låg, sur, besviken, dramaqueen etc etc under en KORTARE tid.
Att klassas som ett depressionsfall har man självmordstankar eller liknande eller har varit i samma tillstånd utan framsteg eller nedgångar under en längre tid. Inte en vecka, inte en månad utan minst ett flertal månader.
Män blir milt deprimerade i snitt 0,5-1 gång i livet och i tonåren är det många som tror sig vara deprimerade när de egentligen bara försöker hitta sig själv men har lite svårt. Sexuella motgångar som att vara "åt andra hållet" eller vara oskuld kan leda till dessa.
Att bli deprimerad och att vara deppig är två helt skilda saker. Deprimerad är man under en lång period och har då andra tankar än hur det går i skolan. Deppig betyder att man är lite låg, sur, besviken, dramaqueen etc etc under en KORTARE tid.
Att klassas som ett depressionsfall har man självmordstankar eller liknande eller har varit i samma tillstånd utan framsteg eller nedgångar under en längre tid. Inte en vecka, inte en månad utan minst ett flertal månader.
Män blir milt deprimerade i snitt 0,5-1 gång i livet och i tonåren är det många som tror sig vara deprimerade när de egentligen bara försöker hitta sig själv men har lite svårt. Sexuella motgångar som att vara "åt andra hållet" eller vara oskuld kan leda till dessa.
Det där är du verkligen inte ensam om..
Det handlar ju om att hitta ett mellanting, där man äter regelbunden och i lagom mängd.
Och dessutom jobba på sin egen självkänsla för det är därifrån många ätstörningar börjar.
Även om det inte är det lättaste :-)
KRAM!
har du någon bild hur du såg ut då?
kämpa!
Åh vad bra att jag läste ditt inlägg!
Jag är precis likadan, småäter konstant!
Igår funderade jag på om jag inte bara ska sluta äta men nu förstår jag varför jag inte ska det. Tack!
Men ska försöka ta mig i kragen och äta under regelbundna tider och lite mer nyttigt.
Ditt inlägg fick mig verkligen att förstå att det inte är bra att svälta sig. Tack!
Jag har också det så, hetsätning, det är hemskt. Kan äta hur mkt som helst, finns ingen gräns och blir jag så mätt att jag vill spy så är jag sugen eller hungrig 15 min senare igen. Så jag vet hur det känns.
taidernutt.blogg.se
oj.
stark du är som berättar :)
Jag hade så som du har, först satt jag bara och åt och åt hela tiden sen börja jag som ångra mig. Sen en dag gjorde min kille slut med mig för han tyckte jag va fet så ja slutade som att äta och jag svimmade några gånger på skolan så jag fick hjälp med läkare så nu kan jag äntligen att äta normalt. :)
Är du ute och går raska promenader ofta? På typ minst 1 timme? Det skulle kunna skapa en bra balans på din vikt..
Jag kan bara s'ga att jag vet hur du har det och det är jäkligt svårt att ta sig ur det...
Känner igen det där.. Försökte tyvärr också svälta mig själva och resulterade att jag gick ner 10 kg på 3 veckor(vägde 42 kg då och är 172 lång)Precis som du beskriver var jag super stolt över att jag hade lyckats göra det! Tills jag började svimma och såna saker och förstod att det jag höll på med var inte alls bra. Idag äter jag som vanligt men kommer tyvärr in i svält perioder inu.. Men är på rätt väg iaf :)
Hoppas du får rätt med din ätstörning snart :)
du är precis som mej haha när jag läste detta så tänkte jag det här handlar om mig, men du borde prata med en dietist eller vad dem nu heter. skolsyster på din skola kan säkert fixa dig en sådan och hon har ju tystplikt asså om du inte vill att någon ska veta:)
lycka till :D
känner igen mig exakt exakt exakt i det där, kunde inte sagt det bättre själv hur det är osv. men jag trodde aldrig att det var en ätstörning :S
Herregud.
Jag vet inte, men det här måste vara ödet eller någonting. Jag satt senast för någon timme sen och tänkte; jag kanske borde prata med nån ... typ en kurator eller whatever.
Hetsätning - min specialitet. Jag äter och äter och äter och äter. Helst när jag är ensam, då trycker jag i mig mat och reflekterar inte alls över vad som sker efteråt. det vill säga ... ångesten.
Ibland blir jag rädd för mig själv, hur mycket jag kan fokusera på mat och dagens matintag.
Fyfan.
Så här vill jag inte ha det. Vad ska man göra åt saken egentligen?
JAG ÄR FÖRST!
Det här med ätstörning är något väldigt, väldigt jobbigt och den som klarar igenom något sånt är mycket stark. Mitt råd till dig (Kan väldigt mycket om sånt här) är att äta regelbundet och nyttigt, men man måste också kunna unna sig själv med något gott nån gång i veckan. Försök äta 5 gånger om dagen och skära ner på kolhydraterna och försöka äta runt samma tid. Det är svårt men du kommer tacka dig själv senare i livet. Hoppas att du kommer ur den "onda cirkeln" och ge inte upp. Kram
Förstår dig, sånt där är skit jobbigt... Jag har haft en typ av bulimi. Jag skulle absolut rekomendera att prata med någon, jag gjorde det och man märker då hur man beter sig och ser efter ett tag hur man ska bättre sig. Men lycka till och ha det bra ! :D
Oj du....kan kanske vara bra för dig att prata med någon om hur man äter rätt.
Jag har själv varit sjuk i anorexia (med vissa hetsätnings perioder) förr i livet och som du själv inser så är det ju inget bra.
Lycka till och prata med någon som kan det här för att inte falla tillbaka i självsvälts perioder.
tror detta bara är en bortförklaring med hetsätning. hade inte vi kommenterat om att du var tjock hade du inte tagit upp med en bortförklaring :d
PUSS (jag är bög)
Jag har själv haft samma ätstörning som dig men jag lyckades komma ur den med hjälp av mina föräldrar. Alla har inte lika tur som mig men jag hoppas verkligen att du också kan få hjälp.
Ingenting gott kommer ur att äta alldeles för mycket men ibland kan man faktiskt inte göra någonting åt det.
Vill säga att jag vet hur det är. Jag har också ätstörningar. Sommaren 2006 svalte jag mig själv i 2 veckor gick ner 13 kg. Sen krympte min magsäck också min kropp klarade inte av att ta in någon mat så ibland kom det upp genom munnen igen :( . Sen går jag i dansgymnasie där alla är helt kroppsfixerade och alla är trådsmala. Jag är typ klassens "tjockis" även om jag kanske inte är så stor egentligen. Jag har flyttat hemmifrån nu och bor själv vilket gör det ännu jobbigare. Kan äta tills jag nästan spyr ibland. Det är jätte jobbigt jag ångrar mig jätte mycket efteråt men jag har inget stopp liksom. Det syns inte på mig men jag har allvarliga ätstörningar. Idag väger jag 48 kg och nu har jag ändå gått upp 4 kg sen i somras. Det är inte bara hetsätningn för min del som kommer i perioder utan även kroppsfixeringen , tyvär. Jag vill inte vara en av dom tjejerna i min skola som inte kan tänka på nått annat än sin vikt. På baletten känner jag mig som en valross, fettet liksom valkar sig i sidorna och jag skämms jätte mycket i omklädningsrummet. Kan aldrig visa mig naken för någon! Tänker inte göra det heller... Men oj vad långt det blev nu! I allt detta babbel ville jag bara säga att jag tycker att du är hur fin som helst och jag menar det. Och jag vet hur det känns. Jag mår vädligt dåligt i perioder och då äter jag mycket. Som nu typ. Jag tror det gäller att hitta en viss balans. Kanske äta saker man inte får sån ångest av. Typ sallad, dt gjode jag en period och det funkade ett tag.
Take care ! Charlotte..<3
Låter inge vidare du.
Men ska jag vara ärlig så hetsäter nog jag med, jag kan inte stoppa mig själv och jag bara äter. jag hade också en period då jag inte åt ngt alls och mina kompisar var på mig om att jag måste äta osv. tror dock jag är inne i en sån period igen, damn det är jobbigt sånt här faktiskt.
keep it up snygging.
hej igen! föresten jag glömde skriva , visa inte min blogg adress i min kommentar är du snäll.. Jag vet att vi inte känner varandra men du kan prata med mig om det om du vill.. jag har inte pratat med någon om det förräns nu . Jag känner igen mig så i det du skriver. Känner att jag är på väg i en svält period nu för att jag gått upp i vikt... det är så dumt! men jag kan inte träääna bort det. Här har du min msn förersten. [email protected] .... kram
fyfan för alla sortes ätstörningar säger jag bara, som själv lider av en variant, men du och din blogg är fortfarande bäst! världens bästa gaykille, I think so ;)
fan vad jag kände igen mig i det..
Känner igen mig exakt.
Levde på Nutrilett i typ tre vecvkor innan jag drog till Cypern i somras, och gick ner typ sex kilo och blev också hur deppig som helst att jag fick gå hem från jobbet.
Förstår dig exakt. antingen äter jag hela tiden eller hamnar i svältperioder. Vad göra, Amir?:S Har iaf skaffat träningskort, så hoppas man blir hälsosam för en gångs skull! Men samtidigt testar jag dessutom olika bantingspreparat från internet eller i brutik.. lite dumt att utsätta sitt liv för att bli smal. Men är man ung och dum... :/ Aja, 10 kilo kvar.....
Hoppas det går bra för dig
pöss
Jag har varit i samma situation, men jag kräktes oxå...och har haft svältperioder...det enda jag såg som utväg var att söka hjälp...kolla in mhekliniken.se det har gett mitt liv mening igen! även om det är en kamp fortfarande - men jag ska i mål! Lycka till!
åh, jag känner igen mig i mycket av det du skriver. jag äter också jämt och ständigt. jag kan gå och köpa en hel kladdkaka och sen äta upp hela. bara sådär. jag brukar gömma allt ätbart i rummet för att jag inte vill att någon annan ska veta hur mycket jag äter för då känner jag mig tjock (vilket jag också kommer att bli). jag har sagt nej till att träffa kompisar för att jag "planerat" att köpa massor att äta just då. jag sitter ofta på dagarna i skolan och planerar det jag ska köpa och sen innan jag går hem går jag förbi affären och medan jag står i kassan säger jag "nu är det sista gången, jag lovar" för mig själv, men det är det aldirg och när jag har ätit så får jag totalångest men ändå gör jag likadant, varje dag. det går liksom inte att få ut ur skallen.
Jag skulle aldrig ha vågat ta kontakt med doktor i alla fall, tycker du är grymt duktig! Hoppas allt löser sig för dig!!
förstår att det är jobbigt, har ocå problem att inse när jag är mätt lr inte, om jag är sugen lr hungrig osv.. Mat är supergott men borde dock vara något man äter för att leva, inte att man "lever för att äta" :) Det bästa är väl egentligen att försöka äta regelbundet, typ frukost, lunch, mellanmål & middag och då ta en tallrik med "lagom" mycket mat och sen vara nöjd med det :) Det tar tid att "lära sig" och det kan vara skitjobbigt, men när man väl kommer in i det så brukar man nästan glömma bort sina gamla vanor och man tvingas lära sig att leva med sina nya vanor!
Jag har också lidit av den ätstörningen.. Jag gick upp 14 kg på rätt kort tid för jag tröståt. Det var några år sen nu. Sen när jag skulle gå ner det svälte jag mej, sen hetsåt jag ena veckan, svälte mej andra.. Men nu äter jag normalt. Och mitt bästa tips är att tillåta sej själv att äta godis då och då (för att inte riskera att slänga i sej massa), samt äta på regelbundna tider. Kom på något du kan göra istället för att hetsäta när du känner för det. Jag gick även till en psykolog.. Kram på Dej du verkar så underbar! : )
Så jävla jobbigt med vikt, vikt, vikt. När man var liten mådde man så jävla bra, inga bekymmer. Nu är det nästan allt man tänker på. Hur det har fuckat ens liv...
Jag känner igen mig väldigt i det här, ett tag var jag väldigt nere och då stoppade jag i mig allt verkligen allt, jag gick nog upp tio kilo och bara fortsatte sen en dag fick jag sådan magsmärta att jag spydde, sen började jag spy allt oftare så nu har min mage ballt ut pga all skräpmat jag åt och kan inte äta någonting längre, äter jag för mycket spyr jag , äter jag för fet mat spyr jag , äter jag för lite spyr jag , ingen doktor vet vad det är som är fel och jag går ständigt runt med orolig mage coh illamående. Du får försöka tänka om, äta bra mat och minska ner på fett, mosa i dig en riskaka när du knner att du får det där suget och choklad funkar i alla lägen.
det är svårt att komma ur det men du måste göra det annars kan det sluta lika illa som för mig :S
Jag har också sånna ätstörningar, nästan alltid när jag är ensam hetsäter jag, har lixom inget stopp. Sen efteråt får jag tvångstankar om att jag inte får äta något. Så det jag vill säga är att jag vet hur det är och lycka till!:)
Men åw, vad jag blir ledsen av att läsa hur alla kämpar med samma sak. Jag tycker att felet i första hand inte ligger i maten vi stoppar i oss, utan vad vi tycker om oss själva. När man svälter sig själv så betyder det ju att man inte är nöjd med sig själv och inte accepterar sig själv för den man är.
Det är egentligen ganska lätt att lära sig tycka om sig själv för den man är. Jag vet att det jag ska skriva är någonting som vi alla har fått höra sedan födseln i princip, men: Det är verkligen jättehälsosamt att titta sig själv i spegeln och säga snälla saker om sig själv. I början kanske man inte tror sig själv, men fortsätter man att intala sig själv att man duger PRECIS som man är - då gör man det!
För jag tror nog att alla människor i världen kan säga "Alla människor är värda lika mycket" utan att känna att man ljuger. Så vad är det som gör att alla tycker att just dom själva behöver gå ned i vikt, få plattare mage och finare och bättre kropp? Tror alla att dom är mindre värda bara för att dom inte ser ut som kändisarna i Hollywood? (...som btw oftast INTE är hälsosamma)
Hälsa innebär INTE att ha en platt mage, vackert hår och fina kurvor. Hälsa innebär att man MÅR BRA på alla plan. Varför tror alla att man uppnår hälsa och lycka genom en diet? När man intalar sig själv att man måste förändra sitt utseende så ÄR man ju redan ohälsosam. Är man lycklig när man konstant klankar ner på sig själv? - Nej!
Så jag tycker att alla ska titta sig i spegeln och lära sig att älska sig själv. Vi är alla bra som vi är, och även om alla skiljer sig från varandra så är vi alla PRECIS lika fina.
(förutom mördare och våldtäcksmän, dom förtjänar att kallas riktigt fula. haha)
Ta hand om er och unna er det som gör er glad.
Att kämpa är det bästa man kan göra. Kämpa för att göra tvärt emot vad man brukar.. har själv haft anorexi och vet att det ända sättet att bli frisk är att göra "fel" alltså fär en anorektier att äta så vidare.
Hoppas du lyckas" KÄmpar med dig
oops, det låter ganska allvarligt och jag inser att jag har exakt samma sak? jag har bara inte sett det som en ätstörning, bara.. att jag är glad i mat helt enkelt.
gick upp ca. 7-8 kg när jag började hotell&restauranglinjen på john bauer förra hösten, enda anledningen att jag inte gick upp mer var väl pga min ämnesomsättning som är rätt bra.
jag vet exakt hur man ska göra för att få bort det. äta sakta, känna efter hur det känns i magen osvosv, men det går ju verkligen inte. jag kastar i mig mat precis som du när jag är uttråkad, när jag är glad osv. enda anledningen till att jag har tappat några kilon var att min pojkvän gjorde slut, och då åt jag inte normal mat på en månad, bara någon gurkbit om dagen. kan ju inte säga att jag hade mycket energi precis. låg hemma och såg på tv dagarna i ända och mådde bara sämre och sämre. nu har jag fått upp humöret, och i och med att humöret är uppe har också vikten höjts. inget jag är stolt över, men jag kan verkligen inte sluta.. jag vet hur svårt det är, jag kan äta hur mycket som helst.
Jag har haft det som dej Amir. Många år kämpade jag med hetsätning och diffade med 20 kg upp och ner 3-4 gånger per år. Nu har jag gjort en gastric bypass operation och har blivit kvitt hetsätningarna. Provade allt innan. Behandlingar på ätstörningsenheter och så vidare. Nu är mitt liv så mycket bättre och jag är lycklig. Jag förstår att du är orolig för vad du kommer väga om några år. Det är svårt att komma till rätta med alla ätstörningar. Men det går. Och du..Banta inte!! Kram på dej.
Hmm vet hur de e..eller jaa...min dotter (på 7år) har ätstörning men hon spyr efter att hon har ätit varje gång :( Skiit jobbigt o påfrestande! Men skit bra att du själv vill kontakta en läkare iaf! Bara de e ju ett STORT steg...hoppas de löser sej för dej. Kraam
Du är verkligen stark Amir som berättar det här! Jag förstår precis vad du menar i allt du skriver och jag tror att det är ett stort steg i rätt riktning av dig att kunna erkänna ditt problem, för dig själv och för andra.
Förbjud dig aldrig att äta någonting men jag brukar tänka såhär, VARFÖR ska jag äta det här? Är det för att min "störning" vill det eller för att jag verkligen vill/behöver det?
Du skriver att det kanske inte verkar som något farligt. Men ätstörningar sitter i huvudet, inte i kroppen. Jag tycker nog du borde prata med någon om du mår dåligt av det. För man vet ju aldrig om det utvecklas och blir värre..
Haha det blev nog ganska långt men hoppas du förstår vad jag menar! :)
kram
Vill du bli fri från din ätstörning? Om du vill det så kan jag kanske ge dig ett tips: Ta kontakt med Stockholms centrum för ätstörningar. Det finns hjälp att få.
Personligen så tycker inte jag du ser så speciellt överviktig ut, men ditt matmissbruk är ju inte nyttig för dig. Du löper ju större risk för hjärt- och kärlsjukdomar osv. Men det vet du säkert redan.
Lycka till!
Ju snabbare man söker hjälp, dessto bättre. Gå tillskolsytern och prata till en börja med. Sen kan du gå vidare med mer seriösa samtal med en klinik och ni anser att det behövs. Hetsätning är riktigt sjukt, kontrollen är som bortblåst, läskigt!
Jag tycker verkligen att du ska gå till en läkare. Det finns mer hjälp att få än man kanske kan tro! Framförallt i stockholm finns det mkt resurser.
är imponerad av att du går ut med det, det är ett jävla framsteg att dela med sig av något sådant. har haft ätstörningar i snart 6 år, och ändå vet bara en person om det, och de som läser min anonyma blogg. Läste igenom kommentarerna, folk verkar tycka att träning är det som är lösningen, och det stämmer INTE. det är jättenyttigt att träna, men det handlar om att förändra ett tankesätt och ett beteende. Om du istället skulle fortsätta med samma matvanor skulle du lika gärna kunna få ortorexi och träna ihjäl dig. Hoppas det går bra, jag håller tummarna.
Tycker att det är starkt av dig att berätta, speciellt efter att sett kommentarer här som "din feta bög". Jag är glad i mat och känner ständigt ett sug efter något. Vill inte kalla det att hetsäta, jag skåp äter. Men går inte upp i vikt (även fast jag vill), så har egentligen aldrig störts av det. Men lite känner man igen sig!
Personen som i detta inlägg har kommenterat om depression.. "Att klassas som ett depressionsfall har man självmordstankar eller liknande eller har varit i samma tillstånd utan framsteg eller nedgångar under en längre tid. Inte en vecka, inte en månad utan minst ett flertal månader." Erfaren eller inte, det där är något från person till person. Alla som hamnar i depressioner gör det av egna psykiska påfrestningar. Det finns inget som avgör vaför/hur och vad som får kallas depression. Individuella tankar, under olika lång tid. Och det tillståndet betyder ABSOLUT INTE att man vill ta sitt liv!
Btw, du är INTE fet. Har iofs bara sett dina bilder, men var glad för lite former.. hellre det än stickor.
Har med haft samma problem. Tyckte jag va lite stor, plus att jag hade lite psykiska problem. Så jag åt knappt någonting på 3 månader och gick ner väldigt mkt. Blev jätte smal, men kände att jag klarade inte av vardagen att vara så smal, hade inte ork till något. Men nu äter jag, precis som jag gjorde innan och nu har jag gått upp alla kg igen, men det bryr jag mig inte om, bryr min inte om några extra kilo. Jag vet iaf att jag mår bättre såhär än vad jag gjorde när jag var 'smal'.. =) Gör det kroppen mår bäst av!! =) Ciiao.
Vad stark du är som berättar om det, du stiger ännu mer i mina ögon. Det klart du inte alltid kommer ha det såhär, hoppas det löser sig för dig.
alltså, fan vad sjukt!
jag håller på med ett projektarbete om ätstörningar och skönhetsideal och jag har precis börjar skriva om hetsätningsstörning!
om du vill berätta lite mer ingående och hur du själv fick den ätstörningen så kontakta gärna mig! skulle behöva lite mer info om just hur den ätstörningen påverkar dig själv och din omgivning, men bara om du vill såklart.
jag vet hur för jävligt det är med ätstörningar, lider ju av både anorexi och bulimi.
Hur mycket äter du typ när du hetsäter?
tju.. bara satt du vet så tar det längre tid än 3 veckor att gå ner 9,5 kr.
du kunde faktist hittat på nått bättre än detta för att få fler läsare. =)
trevlig kväll
Oj, råden haglar tätt. Jag känner igen mig i din beskrivning. Nej fördömande eller dietister hjälper inte, man vet ju att man gör helt fel. Mitt sätt att kontrollera mitt ständiga behov av "ngt" har varit att försöka den sociala normen påverka mig. Med andra ord, umgås med människor som inte vill äta hela tiden så blir det lättare att säga nej till sig själv.
Annars är ett bra ligg en fruktansvärt bra motivation att hålla sig borta från kylskåpet.
Bisous
Jag följer din blogg and I like! Och nu såg jag ett inlägg som jag känner att jag bara måste – vill – kommentera.
I mitt jobb som tjejtidningsredaktör har jag skrivit mycket om ätstörningar, pratar med allt ifrån anorektiker till stressätare som du, och också träffat många människor som jobbar med olika former av ätstörningar.
Den jag har träffat som jag tycker bäst om, som har bäst renommé och som jag dessutom vet från en väninna som är hennes ex-klient att hon är mycket skicklig och kunnig, heter Gisela van der Ster. Hon är dietist och kan förmedla på ett klokt sätt hur du ska äta och varför, det vill säga, hur din kropp fungerar och vad den behöver för bränsle för att göra det. Dessutom hur och när du ska äta för att må som bäst. Inget hokus-pokus, mycket enkelt och också enkelt att följa. Hon har ruggigt bra resultat med sina kunder. Googla henne och försök få en tid! Ditt förhållande till mat kommer att bli mycket enklare och du och din kropp kommer att må bättre. Lycka till och kram!
